singingoursong

Det finaste jag vet.
Jag har ju ingen pojkvän, och jag tror ju inte på kärlek, Jag har ganska svårt att uppskatta saker och ting tror jag, lagom otacksam sådär. Så att plocka fram något som jag tycker är det Finaste jag vet är svårt. Vad är fint egentligen? En tröja eller ett fotografi, kanske vänner eller så?
Men det finaste jag vet kanske är musik i alla fall? för om man tänker ett steg längre sjunger jag alltid i mitt snurrriga huvud, och gitarren står bredvid min säng, spotify är min bästa vän.
Musik, ja Musik är det finaste jag vet, texter som sätter sig på hjärnan och konserter man kommer att minnas ner i graven. Sådana saker är bra.

jag ogillar så mycket att skriva om allt jag trycker i mig, det blir alltid så vidrigt mycket i slutändan, jag tror ändå inte att ni hade uppskattat det

Två människor jag står ut med vaje dag, det många barn står ut med. Egentligen är dem intelligenta,smarta yada yada men jag skulle aldrig få för mig att skrika ut det. Eftersom jag är en så vanlig unge bråkar jag med dem på ett gnälligt omoget sätt, vi blir sams och hela historian börjar om igen. Otaksamt barn i sina bästa år, ibland skäms jag så mycket för det.
Ni anar inte vilka världskrig som pågår i huset där jag bor men jag vet att det är livet,
sedan tycker jag ju om dem också, väldigt mycket.  
faktiskt.

Det fina vårväder jag älskar så mycket byttes lika snabbt ut till ett ruggigt aprilregn, och jag som trodde att Håkans ord om Aprilsol var totalsanning.
Vi snappade åt oss de sista biljetterna till Lasses konsert,  ett längtande hjärta slår för tillfället för den tjugofjärde
september.

Längtan som slår det ur bröstet. Så underbart som det kan bli.


 

malmöfestivalen-2010

I de övriga timmarna tycker jag att de enda jag lyckas riktigt bra med är att förstöra tillvaron för de övriga människorna. Jag är någonslags partydödare som jämnt och ständigt drar kvällens glada humör ner till den algbelagda bottnen av lockness-sjön, därefter är det uppdukat för det omtalade sjöodjuret att ivrigt slafsa i sig av det resterande glada humöret.
Jag är en hundraprocentigt mesig, förvirrad rentutav äcklig tonnåring som för det mesta bara förstör.
Nu är det ju påsk och så, fjädrar ivareenda hus utom vårat, det känns som om min orkeslöshet har lagt vantarna på min tillvaro igen, därför sitter även ljusslingan med hjärtlampor kvar i mitt fönster.
fast den är ganska fin, och så där.
Ja, här sitter jag på en ful stol som ni lyckligtvis slipper se, pladrar på om tramsiga saker. (fast jag är nog inte ensam om det, eller?)

Önskar högt att jag kunde fotografera fågelkvittret utanför mitt fönster, våren är offeciellt här och välkommen till tusen. Givetvis borde fotograferingsinspirationen flöda men den ligger fortarande kvar i sitt ide
Förhoppningsvis träffar den mig när jag ger mig ut i det fina vädret. (solen träffar våra hjärtan)  
Nu snar ska fettet brinna, har tränat på tok förlite den här veckan då min kära fot bytte form till köttbullsliknande, denna bestämde sig även för att  satsa på den blåa stilen, med andra ord lyckades min klumpighet skada den ordentligt.

de senaste timmarna har musiken (inte helt ovanligt) ägt mitt liv. En redovisningskonsert och en massa övande inför det så kallade färdighetstestet heute.
ja det är ilska bitska mördar fjärilar som tuggar mitt inre. it hurts. nervositet åt det varma helvetet.
jag ska inte uppehålla er, feel free to leave
peace