singingoursong

So never trust love, well learn how pretty it can be

but do never belive in forever cus it burns so deep.

No never let your heart decide,

let it lose but don’t lose your mind

So hold my hand the last minute, kiss me, this will never be the same. Watch my heart explode and give me the promise, never forget how we used to be.

Jag har låtit allt explodera, tillsammans med en vän och en av de där låtskrivarna som tycks skriva musik endast för mitt hjärta. Jag älskar konserter. Sådana där man står ihop packade med okända individer, där basen slår i takt med hjärtat. Sådana där man sitter på en rutig filt och käkar en fånig pastasallad som egentligen smakar äckligt. Musik är det bästa som finns och Håkan Hellström är en av de bästa musikerna jag enligt personligåsikt gillar. Jag önskar att mitt ordbajsande också kunde få en sån inebörd men för det mesta slänger jag bara ord runt omkring mig och hoppas på att någon kanske tänker som jag. Någon Håkan blir jag nog aldrig, men jag vill ju så gärna.

så berätta inte för mig vad botten är för den har jag varit förbi så många gånger.

Förklara inte vad ångest är för du äger inte min smärta.

Säg aldrig att du förstår för du har inte min hjärna.

och försök aldrig hjälpa mig, det här är över, jag har bara inte stängt boken än.

låser allt, hatar att minnas.

Fast ja, Min första riktiga konsert utan mamma och pappa bredvid mig var väldigt häftig. med en massa andra skrikande människor som svettades. När jag fick hem min fina ponny. Nu när jag gick ut nian.  när min motorcykel rullade hem. Det fanns trots allt ett minne, men fortfarande inget som jag kan peka ut som extra speciellt.

efter en trevlig stund med bekanta på stranden dorg jag hem.

imorse hävde jag i mig jordgubbar till frukost.

och så firar jag första sommarlovs dagen med att göra ingenting.