ett vanligt fotografi



det här är nog en av dem bästa bilderna jag har-



känslokall



jag nämnde nog aldrig honom här, men however, det är i dag två månadersedan världens gose ponny fick somna in. och ja, jag saknar honom

kom snälla, ta mig tusen dagar härifrån

jag har en känsla av att planering är något jag verkligen borde ta tag i, för just i det här fallet sitter jag med fysik, engelska, so och tyska som allt ihop naturligtvis ska vara klart tills det att veckan slutar, asså vart är pistolen när man behöver den? gud straffar mig och mina dåliga planering (pinsamt dåliga planering).
bättre blir det ska jag berätta, jag gör ju så mycket åt saken, skratta högt nu men jag tänker mer på gymnasiet vilket är passande  men man måste ha bra betyg kanske?  och vilka fina bilder ma kan ta, asså jag ska sparka mig själv i röven, do your fucking homework nu.
Sagt och gjort, nu ska jag göra klart universum ( som min lärare så vacker sa) efter det  ska min so uppsatts bli lite längre och engelskan ska avslutas, efter det är det tysk gramatik som ska lägga sig till rätta i min fina hjärna. sedan kanske det blir tid att leva ett bra liv, förhoppningsvis överlever jag ju.



förfrusen



motivlösa bilder , jävligt tråkiga faktiskt

se dem dansar ner från det stjärnklara havet av luft

hej mitt vinterland nu är jag här.


ett två treeee


blö

okej mest tappad bakom en vagn måste vara jag, eller möjligt vis den mest lata människan in the world.
nu kommer jag tack vare mitt sätt att skita i läxor få tillbringa resten av söndags kvällen med en trave läxor. inte för att det gör något, för egentligen, vad skulle jag annars göra. hmmm livet på en pinne


PUNKT

idag vill jag: DÖDA, mitt hår som jag faktiskt (!!) försökt ta hand om, försökt att spara ut klipptes av till axlarna idag, ( ca 5 cm) för att det var så slitet, jag khgsdflgwlkdgfil får garanterat sne damp snart, uscha mig så fult det är

att sätta onda sidan till


namlösa dagar









we cry

There comes a time when every bird has to fly
At some point every rose has to die



kittekatten



acceptera, ska det laddas upp något här är det bilder, och en enstaka, text skriven av en hopplös mig.

och ännu lyser solen över oss




när alla ljusen brunnit ut.



när bilder på kläder hamnar här är det bäst att börja oroa sig på riktigt,
eftersom jag har en hel drös med komplex som de flesta små söta 15 åriga flickorna har har jag ingen förståelse eller någon som helst aning om varför jag ens lägger upp dem här bilderna, jag är fortfarande förvånad över att jag tog mig mod och rada upp så många bilder på mig själv förut, det är inte riktigt likt mig.
jag får trösta er med en ynklig förklaraing som lyder följande, den här kjolen är min absoluta favorit, jag är mer än kär i den.
protestera nu inte, jag har ordet den här gången.

RSS 2.0