singingoursong

Ett extra ordinärt inslag var ju helt klart min skönhet som rullade hem igår.

Oftast vandrar jag runt med en svart kameraväska där det ligger batterier, en extern blixt, två objektiv (18-55, 55-250)En putsduk och lite småtrassel.

Jag har ju faktiskt en bror, trots att jag många gånger inte velat benämna honom som bror utan mer något i stil med den hejdlöst jobbiga skit ungen. Han är ett år yngre än mig, dock 25 centimeter längre, något jag får höra väldigtväldigt ofta. Han är en väldigt social människa trots sitt dator beroende., för övrigt är han också total galen i bilar och det har han varit sedan han på egen hand, lyckades kravla sig ut till våran bil. Där blev han sittandes pillandes på navkaplsarna till mamma fick slita honom där ifrån. Så hans eviga bil tjatande kommer inte från någon 'hanärpojkeochmåstegillabilar-uppfostran'.

Ett par förstora stuprörs jeans, deras passform på min enorma kropp var inte något att höja hatten för.

Gudar och liknande skrämmer mig konstigt nog riktigt mycket.  Jag är visserligen inte uppvuxen i en fanatisk krets av människor med en hysterisk tro men jag är trots det väldigt rädd för att tro på något. För om du tyr dig till något övermänskligt och ber av ditt fulla hjärta för att saker och ting ska ske kommer du att bli besviken när detta inte inträffar. Jag bad en gång, aldrig mer, Den värsta känslan, eller den näst värsta känslan kanske är besvikelse, att inte lyckas ger en känlsa av besvikelse med andra ord, besvikelse och att man är så att säga dålig hänger i hop. i mitt liv i alla fall.

Jag kommer aldrig att kunna skriva ner endast ett ögonblick i mitt liv. För trots min bitterhet( HAHA) har jag en hel del ögonblick som glädjer mig. Ett av dem när jag träffade min bästa vän av alla tider, en som gick på fyra ben och kallades för Freddy.

Min bästa vän är en fantastisk figur, hon är snygg som satan, klär sig som en gudinna bringar avundsjukan i mig till ett djävulskt monster. Hon är rolig, en typisk konstig människa som man bara kan älska. Hon säger vad hon tycker, typ som Grynet, ta ingen skit. Fast min vän är så mycket bättre och mer fantastisk på alla sätt och vis.
Galen är hon också, sjukaste ideerna alltid.
Egentligen är kombinationen av hon och mig totalt knasig, en odräglig liten skit tonåring utan själ, en totalt värdelös individ med världens härligaste total fräna bruden, en färgklick i världen bland alla 6 biljoner människor.
Hon kan allt som inte jag kan så i gämförelse med henne är jag ett ruttet russin som förorenar världen. och ändå står hon ut med mig, vilket visserligen gör henne till den mest tålmodiga personen också.
creds till denna underbart fantastiska människa

Grät och grät tills tårarna var slut.
Vaknade.
Skolan
Tränade

Det blev ingen lyckad morgon, eftermiddag eller kväll.
Men inte heller någon dålig, alldaligt typ.
ingen speciellt, humöret var aningen argare än normalt.
Mitt liv är tråkigt och händelselöst.
typ patetiskt

Det här med kärlek och tillhörande har aldrig varit min stora grej.
Eftersom jag aldrig har testat har jag inget övrigt att säga om det.
Jag tror inte på kärlek, faktiskt, det där bandet mellan människor som beskrivs så fantastiskt kommer aldrig att hända mig, varför?
jag är en tillbakadragen människa som inte gärna kastar kärlek till andra. Jag kan inte se mig själv tillsammans med någon på en nivå av hög kärlek, mitt tänkande fungerar inte på det sättet. Jag tror seriöst att jag saknar modet, det krävs en del självkänsla för att släppa någon så nära. Det finns inte hos mig.
Min eviga crush kommer förmodligen alltid att vara Någon form av känd person.

men jag kan också le



Om mig, den ack så ofantastiska tjejen bakom denna fenomenalt utomordentligt tråkiga hemsidan.
Jag är som många andra en helt normal sextonåring, dock en väldigt tråkig och värdelös sådan. 
Och även som många andra bekämpar jag ett innre tonnårskrig med mig själv och beter mig aningen omoget och förskräckligt dåligt egentligen.
För sju månader sedan var jag ett så kallat hästfreak, sprang i stallet stora delar av min fritid, men då min häst pågrund av felridning ( my bad) drog på sig en artros blev vi tvungna att  avliva honom. Och det var ju givetvis inte höjdpunkten i mitt liv. Nu för tiden springer jag bara där två gånger i veckan, resten av dagarna försöker jag att hålla mitt eget fläsk igång genom träning.
Musik är något jag tycker om väldigt mycket, så där löjligt mycket, Därför förstår ni att spotifys nedskärning orsakade panik i min musik värld, jag plingar på min gitarr när tiden f inns och till hösten ska åtsklidiga timmar i skolan spenderas på musik.
Dessvärre har jag ingen stor fantastisk dröm, jag satsar mer på att överleva dagarna med mig själv. vilket är en kamp i sig, de som känner mig besitter ett djävulskt tålamod. jag är förmodligen en av de jobbigaste människorna som existerar, alltså bör man hålla sig i från mig, om man nu inte råkar vilja förstöra sitt liv ännu mer.
Mer finns inte att säga