säg mig, vad vi väntar på
jag älskar allt du gör
London baby
empty with you
vaknade i en mörk lägenhetet mitt i centrala halmstad, satt på balkongen och drack juice. tio över ett stormade världens bästa sysslning in på monki när jag som bäst provade solglasgon med blommiga bågar. Vi matade änder i parken(åt gelatinfritt godis) samtidigt som vi konstaterade att likheterna mellan våra familjer är otroligt många. Pratade om sådant bara sysslingar pratar om. Gick vidare, träffade den jag inte ville träffa, en person av det motsatta köner (och gud vad jag gjorde bort mig), relationstatusen på facebook är ändrad till forever alone </3 story of my life. mycket skratt lite verkstad, kastade pinnar i nissan och sedan blev klockan mycket. en buss och ett tåg lämnade halmstad, tåget med mig och bussen med sysslingen. Loka, Ipod, solo och Risen hjälpte mig att överleva hemresan
du har aldrig sett himlen så blå
Det fina vårväder jag älskar så mycket byttes lika snabbt ut till ett ruggigt aprilregn, och jag som trodde att Håkans ord om Aprilsol var totalsanning.
Vi snappade åt oss de sista biljetterna till Lasses konsert, ett längtande hjärta slår för tillfället för den tjugofjärde
september.
Längtan som slår det ur bröstet. Så underbart som det kan bli.
malmöfestivalen-2010
I de övriga timmarna tycker jag att de enda jag lyckas riktigt bra med är att förstöra tillvaron för de övriga människorna. Jag är någonslags partydödare som jämnt och ständigt drar kvällens glada humör ner till den algbelagda bottnen av lockness-sjön, därefter är det uppdukat för det omtalade sjöodjuret att ivrigt slafsa i sig av det resterande glada humöret.
Jag är en hundraprocentigt mesig, förvirrad rentutav äcklig tonnåring som för det mesta bara förstör.
Nu är det ju påsk och så, fjädrar ivareenda hus utom vårat, det känns som om min orkeslöshet har lagt vantarna på min tillvaro igen, därför sitter även ljusslingan med hjärtlampor kvar i mitt fönster.
fast den är ganska fin, och så där.
Ja, här sitter jag på en ful stol som ni lyckligtvis slipper se, pladrar på om tramsiga saker. (fast jag är nog inte ensam om det, eller?)
flickan och kråkan
jag undrar vad som egentligen gick fel?
man förlorar sitt grepp om tiden
alla dessa provocoriska bilder hör till mitt bildprojekt, idag fick jag hjälp av en klasskamrat.
det här fokuserar då på flickors ideal att vara onaturligt smala osv.
väldigt intressant.
just nu är mitt grepp om livet inte allt för starkt och jag yrar mest runt. lyckas göra människor besvikna av och an verkar vara lite utav en specialite. Va gör man med en misslyckad själv fångad i en om möjligt ännu mer misslyckad kropp?
det är så jag säger det
Håkan älskade hellström. hel bra konsert med super trevliga individer, fångade till och med rosen som håkan slängde iväg. total lycka.
springer vidare efter en dräpande förkylning. beklagar mig för mina ringa ålder. längtar till sommaren och sånt trams som alla andra också gör.
skolan går inte som jag vill att den ska gå men jag antar att jag får skylla mig själv när jag sitter här och knapprara på tangenterna. fy. matte nästa
no need to worry darling, safe with me
work it out
Önskar högt att jag kunde fotografera fågelkvittret utanför mitt fönster, våren är offeciellt här och välkommen till tusen. Givetvis borde fotograferingsinspirationen flöda men den ligger fortarande kvar i sitt ide
Förhoppningsvis träffar den mig när jag ger mig ut i det fina vädret. (solen träffar våra hjärtan)
Nu snar ska fettet brinna, har tränat på tok förlite den här veckan då min kära fot bytte form till köttbullsliknande, denna bestämde sig även för att satsa på den blåa stilen, med andra ord lyckades min klumpighet skada den ordentligt.
