singingoursong

hopp för mänskligheten, typ.

Jag ska tala om för er att just soluppgång aldrig lockat mig, men när den ska ner sitter jag mer än gärna och glor. jag älskar solnedgången, speciellt på hösten och vintern när det är kallt ute och roligare skuggor, desto roligare blir det att fotografera.
Personligen tror jag att jag är frälst vid naturen, även om jag spenderar en hel del inne så är det bästa som finns att fotogafera utomhus med fina starka färger, eller matta döda. jag fotograferar allt, men just nu är det dött eftersom det som lockar mig mest är människor och solnedgångar, men i längnden blir även det tråkigt.
vi kom hem från berlin igår, och naturligtvis var det otroligt roligt, fast för att vara ärlig pallar jag inte skriva om det, det är förmycket jobb och säkert inte speciellt roligt.







over and out

att man har nått det stadiet där man är livstrött, nu finns jag endast till för att existera.
and it´s to late too make something right,

today im mad, och därför börjar jag med att sätta fyr på den explosiva bomben som tickar i mig.
respekt, okej, en hel del handlar om hur man ska behandla människor, och idag tycker jag att jag badar i ett hav av respektlöshet.  för att inte tala om internet där alla små patetiska små flickor sitter och kastar ut ord på varandra, (för jag har faktiskt läst handboken hur man ska beteé sig mot andra). Även jag är medveten om att attentionwhores/asslickers existerar men ta mig fan att alla inte är det för att dem på ett enkelt sätt ber om hjälp för ett problem, dessa kan vara seriösa och mindre seriösa,
Klart som fan att fega små barn inte vet vad dem ska ta sig till och inte vågar prata med utbildad personal, vuxna skrämmer barn, dem skrämmer mig och jag är femtonbast. Man frågar på ett forum och jävlar det blir pajkastning mellan datorerna, att folk ens kan sånna ord och att dem vågar uttala sig på sånt jävligt vis gör mig pissed off, im telling ya, jag lackar ur, det är oacceptabelt där med punkt.
 
Man ska kunna be om hjälp för problem utan att få skit för det, men i dagens läge verkar det som en omöjlighet, och jag blir rent ut sagt fly förbannad, jag skulle kunna kapa huvudet på dessa barn som inte har bättre uppfostran, vad är grejen med att hela tiden attakera dem som mår sämre än andra, det gör ju inte saken bättre.

Ursäkta för att jag kanske inte kommer så långt i diskutionen med mig själv, en kort summering av inlägget skulle jag vilja uttrycka så här lite kort, det irriterar mig helt enkelt att man inte är tillåten att be om hjälp via internet för allvarliga problem eftersom man blir klassad som en attentionwhore/assslicker på mindre än två millisekunder.
skärpning, ja tack.

för något som inte har en tredjedels betydelse för ämnet ovan slänger jag in ett par tråkiga men dock nytagna bilder på naturen i mitt område, det är  en seriös höst som knallar in med kylan nu. men aldrig har vi tackat nej till mysiga halsdukar, snuva och varm choklad som man bränner sönder tungan. ( men singel som jag är kan jag dricka oboy till jag storknar, det ända jag skulle kunna strula med är ett äpple, för att öva lite inför dröm prinsen och äpplet har nog för lite känslor för att bry sig om en brännskadad tunga)




1: busskur 200 meter från mitt hus
2: Naturreservat, Lomma
3: allé fylld av höst

jag måste ju erkänna att det är aningen fjantigt att av och an byta blogg, och inte ens byta bloggadress, men då jag haft ett istadigt humör de senaste dagarna, har det blivit som det blivit.
ehr, där har ni en fantastisk ursäkt som ni helt enkelt får acceptera.
Jag sitter hemma hela dagarna, samt cyklar till stallet med jämna mellanrum. med lite tur kan jag slita mig från datorn och istället trycka in tyskan som så många gånger förut.
skolan är ett helvetes hav av nya glosor och matte tal.



jag förlorade fokus för fem minuter och hittad en mycket mer intressant fågel att titta på.
denna lilla varelse blev fotograferad och som belöning tog jag fram lite vänlighet och tryckte ner lite bröd i käften på den.
vad jag känner mig trevlig idag.