en stund för endast mig.




vi ska väll inte glömma bort att det fakitskt är en vanlig männskligvarelse som skriver dessa textrader och hur passande är det då inte med en skrämmande bild som får småbarnen att gråta.
jag är ingen hemsk människa, i självavärket älskar jag barn, men jag tänker inte besrkiva mig som person förän någon ber mig om det, tack och bock.



för ett år sedan dock ^


som slutfråga undrar jag varför jag ens gjordet detta?, nödvändighets skalan ligger på minus  till max, men det lagom intressant att granska bilder av sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0