du har aldrig sett himlen så blå
Det fina vårväder jag älskar så mycket byttes lika snabbt ut till ett ruggigt aprilregn, och jag som trodde att Håkans ord om Aprilsol var totalsanning.
Vi snappade åt oss de sista biljetterna till Lasses konsert, ett längtande hjärta slår för tillfället för den tjugofjärde
september.
Längtan som slår det ur bröstet. Så underbart som det kan bli.
malmöfestivalen-2010
I de övriga timmarna tycker jag att de enda jag lyckas riktigt bra med är att förstöra tillvaron för de övriga människorna. Jag är någonslags partydödare som jämnt och ständigt drar kvällens glada humör ner till den algbelagda bottnen av lockness-sjön, därefter är det uppdukat för det omtalade sjöodjuret att ivrigt slafsa i sig av det resterande glada humöret.
Jag är en hundraprocentigt mesig, förvirrad rentutav äcklig tonnåring som för det mesta bara förstör.
Nu är det ju påsk och så, fjädrar ivareenda hus utom vårat, det känns som om min orkeslöshet har lagt vantarna på min tillvaro igen, därför sitter även ljusslingan med hjärtlampor kvar i mitt fönster.
fast den är ganska fin, och så där.
Ja, här sitter jag på en ful stol som ni lyckligtvis slipper se, pladrar på om tramsiga saker. (fast jag är nog inte ensam om det, eller?)
