singingoursong

Mitt hjärta slår inte alltid, det slår ju för jag är levande, men slår som i: hjärtslagen man känner genom hela kroppen gör det sällan. Ibland när man lägger huvudet på kudden kan man höra hur det dunkar, hur blodet liksom surrar. mest så skär det i öronen när ett stressat hjärta försöker att hinna med. Det gör bara ont i huvudet, så bäst är det när pulsen inte finns, när man ligger i lä för känslor som smärta och lycka. Men igår efter två timmar av velande slog det, det slog och slog i takt med musiken och det fortsatte. jag hoppade non stop i två timmar, väntade på att paniken skulle komma men det slog i samma takt, slog och slog. Just då var jag lika levande som världen.