mitt favoritminne
Jag har för att vara ärlig ett väldigt dåligt minne och jag är definitivt inte bra på att uppskatta saker. jag har lite svårt med det där att välja vilket minne jag gillar bäst om jag ens har ett minne som berör mig, ja jag är ärligtalat så tråkig.
Fast ja, Min första riktiga konsert utan mamma och pappa bredvid mig var väldigt häftig. med en massa andra skrikande människor som svettades. När jag fick hem min fina ponny. Nu när jag gick ut nian. när min motorcykel rullade hem. Det fanns trots allt ett minne, men fortfarande inget som jag kan peka ut som extra speciellt.
Kommentarer
Trackback
