Mina päron.

Två människor jag står ut med vaje dag, det många barn står ut med. Egentligen är dem intelligenta,smarta yada yada men jag skulle aldrig få för mig att skrika ut det. Eftersom jag är en så vanlig unge bråkar jag med dem på ett gnälligt omoget sätt, vi blir sams och hela historian börjar om igen. Otaksamt barn i sina bästa år, ibland skäms jag så mycket för det.
Ni anar inte vilka världskrig som pågår i huset där jag bor men jag vet att det är livet,
sedan tycker jag ju om dem också, väldigt mycket.  
faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0