känn pulsen slå
Mitt hjärta slår inte alltid, det slår ju för jag är levande, men slår som i: hjärtslagen man känner genom hela kroppen gör det sällan. Ibland när man lägger huvudet på kudden kan man höra hur det dunkar, hur blodet liksom surrar. mest så skär det i öronen när ett stressat hjärta försöker att hinna med. Det gör bara ont i huvudet, så bäst är det när pulsen inte finns, när man ligger i lä för känslor som smärta och lycka. Men igår efter två timmar av velande slog det, det slog och slog i takt med musiken och det fortsatte. jag hoppade non stop i två timmar, väntade på att paniken skulle komma men det slog i samma takt, slog och slog. Just då var jag lika levande som världen.
partey
jag ska skrika ut ditt namn
springer mot slutet av min sista termin i grundskolan, jag blir alltså klar nu, får mina betyg och blir redo att gå. det känns som att en stor sten kommer att lätta från mitt bröst när jag äntligen blir av med det som river mig i ryggen.
Jag vantrivs inte men ändå stryper skolan och dess demoner mig varje dag. typ.
-
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar.
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar.
-
för övrigt kämpar jag i den eviga kampen om att hålla huvudet ovanför vattenytan.
ibland sjunker man, men inser att tiden inte är inne, man är för feg.
kör gör jag också, massor, det är som knark för själen.
en riktigt tung drog som sakta förgiftar en och så småningom kommer att göra mig galen.
men jag älskar det, djupt. det är en fantastisk känsla, något som är verkligt annourlunda.
Människor, att rulla motorcykel ger hjärtat några extra år att slå.
min första kyss
Jag tror inte på kärlek.
Mina drömmar (är oändliga)
Nästa punkt blev den svåraste och jag har medvetet hoppat över den eftersom den är genuint svår för mig. Drömmar är inte något jag är bra på. De flesta skulle förmodligen klassa mina dxsrömmar som för fina, outhärdligt tråkiga, overkliga, fjantiga, listan görs lång. det är nämligen förbjudet att skriva 'fina' drömmar. Det är endast förträffligt snygga TJEJER från london som tillåts att skriva långa inlägg om framtiden och sitt liv. Det är bara dem som inte tänker på hur drömmande 'fina' dem är som får räkna stjärnorna på himlen och skriva kärleks sms till mannen dem kallar för sin.
Jag får inte göra det, men jag drömmer nog lite i smyg om att göra det.
för att återgå från att snacka skit om de jag vill vara, (demonerna)(äter)(mig)(och)(mina)(synder)
Jag vill bli rockstjärna, ta mitt självförtroende, stoppa det i en säck och beröra folk med min musik. Jag vill köra HD på en landsväg i USA. Jag drömmer om att dö. Jag Drömmer om att vara bäst, att vara älskad. Jag drömmer om att jag slutar vara äckliga sofie.. men min högsta dröm är att få tillbaka min ponny.
flyr från ensamheten/ lever i misär
Mitt forna ponnyhjärta är ersatt av ett mekantist, det pumpar olja och bensin, slår i fyrtakt och växlar upp och ner i hastighet. Motorcykel kärlek.
Med regn i ögonen och svarta hål i hjärtat
Min musik
Som ni säkert förstått är jag en tonåring som är frälst av musiken. Den är det ända som slingrar sig runt hjärtat och lever där. Den finns i varje hjärtslag.
Eftersom min pappa alltid spelade rolling stones för mig när jag var liten skulle jag tro att jag blev nerdragen i rock träsket av honom. visserligen trivs jag väldigt bra här så.
Jag är en allätare, så länge text och musik i en låt intresserar mig spelar det ingen roll vad det är för något. jag har inte energi eller lust till att fack sortera in mig själv i en viss musik stil. Jag äter allt.
Tokio hotel, U2 och Lars winnerbäck snurrar nästan alltid i mitt huvud och har gjort för en lång tid.
Herr hellström och Kent ligger varmt om hjärtat, det är nyfunnen kärlek som jag inte upptäckt förän nu.
Men jag älskar all musik, Three days Grace, Veronica maggio, Bowie, 30 seconds to mars, Eminem, Gaga och resten av de fantastiska människor som skriver musik som skyddar mig.
emotionell cancer
Min vecka
Ett extra ordinärt inslag var ju helt klart min skönhet som rullade hem igår.
Måndagen var inte roligare än vanligt, lika så tisdagen, onsdagen hade några speciella inslag, typ som att kursen till körkortet satte igång. Torsdag, fem av fem toasters, ap snygg mc gjorde allt. (Att vi sedan blev medtvingade med vårat woodstock gäng till nordens förskräckligaste( ?) skola för att visa upp vårt elevensval för ett gäng döda sillar utgör inte ett stort minus... i jämförelse med Motorcykeln) Det var dock något utav det värsta som har inträffat under mina sexton år lägg då märke till att jag iprincip weinar på allt är en riktigt jobbig person enligt de flesta.
för er som läser, är jag en jobbig person? typ en sån som inte förtjänar en plats på jorden, för jag känner mig så, helt värdelös liksom.
ord är meningslösa i stunder som denna, min änglavän,
Det är vad skönhet är
Nu står den parkerad på vår uppfart, en skinande blå skönhet.
Och mamma som sa att tiden för att hämta den inte fans. och pappa som absolut inte tänkte göra det idag, och jag som var så besviken. Ändå rullade den in på vår mark idag, en prima Yamaha yzf 125cc . ett underverk, det finns ingen anledning till ett propert språk vid tillfällen som dessa. MIN motorcykel är hysteriskt vrålsnygg, Galet förbannat snygg och totalt överdrivet awesome. jag ska lägga näsan i böckerna så att körkortet kan köras in.
In my bag
Oftast vandrar jag runt med en svart kameraväska där det ligger batterier, en extern blixt, två objektiv (18-55, 55-250)En putsduk och lite småtrassel.
Jag äger dock en del handväskor också. En grönmelerad axelväska med ett par sneakers på, en vanlig svart lite mindre väska med flätad dekor på och så min ryggsäck.
I väskan har jag en svart plånbok som för tillfället innehåller ett presentkort, års gamla kvitton och lite småmynt.
Jag brukar trycka ner ett lipsyl, en hårborste, en mobiltelefon, viktiga papper eller totalt onödiga sådana. buss biljetter, busskort och liknande i den. Vissa gånger hittar jag solglasögon, och vissa gånger hittar jag vantar i den.
Dessvärre trycker jag ner det mesta i mina fickor, därför förblir min väska ganska tom.
jag klarar mig inte en dag utan dig
jag har en vän som jag vill säga att jag älskar, mer än något annat. en jag litar på i alla lägen och hellst av allt skulle jag vilja låsa in henne i en fin liten bur, för jag vill ju aldrig förlora henne.
Mitt syskon
Jag har ju faktiskt en bror, trots att jag många gånger inte velat benämna honom som bror utan mer något i stil med den hejdlöst jobbiga skit ungen. Han är ett år yngre än mig, dock 25 centimeter längre, något jag får höra väldigtväldigt ofta. Han är en väldigt social människa trots sitt dator beroende., för övrigt är han också total galen i bilar och det har han varit sedan han på egen hand, lyckades kravla sig ut till våran bil. Där blev han sittandes pillandes på navkaplsarna till mamma fick slita honom där ifrån. Så hans eviga bil tjatande kommer inte från någon 'hanärpojkeochmåstegillabilar-uppfostran'.
Min sociala bror då va, Vi delar motorcyklar som intressen och det är alltid vi mot päronen såklart. lite vett har han bakom pannbenet. Vi bråkar om saker som: vem tar hand om disken och liknande ilands problem. han är lik som jag ofantligt lat något jag väldigt ofta skriker på honom för. '
Jag själv är ingen snäll storasyrra och kommer förmodligen aldrig bli, men jag tycker väll om min bror. Egentligen
detta hade jag på mig idag
Ett par förstora stuprörs jeans, deras passform på min enorma kropp var inte något att höja hatten för.
Jag bar också en t-shirt utan ärmar med amerikanska flaggan på plus gula converse från turkland. mer finns inte att säga
music taught me how to live
jag tror på dig
Gudar och liknande skrämmer mig konstigt nog riktigt mycket. Jag är visserligen inte uppvuxen i en fanatisk krets av människor med en hysterisk tro men jag är trots det väldigt rädd för att tro på något. För om du tyr dig till något övermänskligt och ber av ditt fulla hjärta för att saker och ting ska ske kommer du att bli besviken när detta inte inträffar. Jag bad en gång, aldrig mer, Den värsta känslan, eller den näst värsta känslan kanske är besvikelse, att inte lyckas ger en känlsa av besvikelse med andra ord, besvikelse och att man är så att säga dålig hänger i hop. i mitt liv i alla fall.
Det är därför jag inte tror, ibland skämtar jag om det, men egentligen hatar jag det nog, för när man inte vågar ha någon att tro på, litar man heller inte på någon, och hur ska ett sådant liv utforma sig, jo som mitt, en totalt misslyckad individ.
One moment in time
Jag kommer aldrig att kunna skriva ner endast ett ögonblick i mitt liv. För trots min bitterhet( HAHA) har jag en hel del ögonblick som glädjer mig. Ett av dem när jag träffade min bästa vän av alla tider, en som gick på fyra ben och kallades för Freddy.
Jag minns hur mycket jag hatade den här dumma ponnyn till en början, en envis tolvåring som trodde att väluppfostrade hästar var ridskolehästar, allt var naturligtvis hästens fel om något hände, ni förstår prinicpen, jag var väldigt naiv och uppfostrad av en korkad ridskolelärare.
Ändå kom denna ponny en månad senare, den första juni tvåtusenåtta att bli min fina ponny, min alldeles egna ponny. Det var inte en svart renrasig friser hingst utan en fulbrun valack med bestämda åsikter som backade ur transporten, det är liksom ett lyckans ögonblick i mitt liv och hjärtat kommer aldrig att pumpa blod som då igen.
blod svett och tårar, mitt andra one moment in time är från konserten jag väntat på i tre år, trots det fånig faktum att jag hyllar detta band pinsamt mycket kan jag inte komma ifrån att skriva om det, dem är liksom en bit av min början som tonåring och jag har lite svårt att släppa taget så att säga.
Min första riktiga konsert utan Päron som håller en i handen, tillsammans med tre läckra brudar och sextusen andra mötte vi Tokio hotel, för att tala om exstas. Den musiken som pumpar ur högtalarna , den musik man älskar, det finns nog inget bättre.
gone
everyday we have a little war
